Kraterbullbak

Imorse bestämde sig mamma för att vi skulle baka kraterbullar till pappa. Han har tydligen aldrig smakat dessa, och mamma blev lite nostalgisk. Sagt och gjort, fram med alla ingredienser och stol till mig. Jag fick mäta upp mjöl, socker och smör (behöver mamma berätta att det fick bli storstädning efteråt?). Sen när vi skulle rulla degen till bullar så var jag som vanligt mer intresserad av att äta degen... och äta degen... och äta degen...

Den stora äran att göra kratrarna i bullarna fick jag med göra, det blev riktiga proffs-hål. Sen insåg jag att fyllningen var exakt samma som till kanelbullarna och då var det bara den som gällde.

Aja, bullarna kom både in och ur ugnen, fast mamma snålade med att bjuda. Det ska vi tydligen ha till eftermiddagskaffet. Hon mummlade något om sockertopp och middagssömn. Vi får väl se hur de smakar, hon fick tydligen tratta i mer än 3 dl extra mjöl i degen för att få den att hålla ihop så risk finnes att man kan slå ihjäl folk med dem.

De ser inte speciellt aptitliga ut kanske, men de smakar faktiskt som kanelbullar nästan (har jag hört).