Nu var det länge sedan...

...vi bakade sist, eller hur?! Det var ju ända sedan i lördags och det är ju tok-längesedan. Det tyckte i alla fall mamma som deklarade vid upphämtningen på dagis att nu skulle vi hem och baka. Det blev till att googla på chokladmuffins eftersom vi aldrig gjort muffins förr och kladdiga chokladmuffins-recept hittades och vem kan väl motstå det när man ser bilderna??

Vi scrubbade in och sen var det bara att sätta igång. Det här med att skopa upp decilitrar, matskedar och teskedar börjar jag bli riktigt duktig på nu, så nu för tiden läser mamma receptet och så får jag själv räkna och skopa.

Muffinsform var ett nytt koncept för mig men med lite pill lyckades vi få ut så många vi ville ha. Syrran som stod på en egen stol bredvid tröttnade tillsist och gav sig iväg på egna äventyr, så vi kunde i lugn och ro baka.


Men hon är ju inte dummare än att dyka upp lagom till skålen ska slickas. Jag blir ju alltid lite stressad när mamma häller över kaksmeten i formen/formarna när vi baka för jag vill ju helst att så mycket som möjligt ska vara kvar till mig och syrran att slicka. Men tillslut brukar det ändå finnas gott om det. Men jag har satt upp ett system så att det ska vara rättvist. Lilly får INTE ta själv ifrån skålen, utan hon får stå nedanför och räcka mig skeden så att jag kan ta till henne. Åja, lite ordning på torpet får det allt vara!


Så här fina blev de och tokgoda var de, kan ju jag som åt upp min middag konstatera. Ingen annan åt upp så ingen annan fick efterrätt och det är inte mer än rätt åt dem! Fler till mig hävdar jag.
Och om nån reagerar över att de inte riktigt ser ut som på receptbilden så är det för att vi hackade chokladen och blandade ner den i smeten istället för att lägga en bit ovanpå varje muffins.


Imorse tog syrran sovmorgon och jag hann äta min frulle i godan ro innan vi skulle upp och väcka henne. Jag ville promt ge henne vällingen och det fick jag gärna. Jag tycker verkligen om min syrra, speciellt på morgonen för då har jag saknat henne hela natten så det brukar bli många kramar och pussar på morgonkvisten.

Hållas på halster

Och idag på dagis när mamma hämtade oss berättade en av våra fröknar om att Lilly kallat på henne 'fröken, fröken!' när syrran ville ha hennes uppmärksamhet. De hade inte hört Lilly säga det tidigare så de tyckte det var riktigt kul.

Och på dagis berättade mamma att farmor och farfar väntade hemma hos oss. De skulle leka med oss medans mamma passade på att storhandla. Oj så glada vi blev av att se dem, och så mycket vi busade :-D Presenter fick vi oxå eftersom Lilly snart fyller 1½ år. Syrran fick pyjamas, jag fick en STOR läskig spindel (jag är mycket för spindlar just nu) och målarfärg.
Tack tack för alla fina presenter och för att ni ville leka med oss!

Och nä, det blev ingen jycke-teckning till pappa idag när han frågade. Men jag la huvudet på sne, log och sa: 'Sen, imorgon jag rita hund till pappa'. Kul att driva med pappa.

En katt

Imorse såg jag inte någon riktigt bra anledning för mig att åka till dagis. Men då förklarade mamma för mig att hon ju så himla gärna ville ha en teckning, gärna en katt, och att jag kanske kunde fixa det på dagis? Jo men se visst kunde jag det, och genast var det helt ok att åka hemifrån.

När pappa lämnade oss 15 minuter senare förklarade jag för Bitte att idag skulle jag minsann rita en katt till mamma, det skulle inte glömmas bort. Mamma blev allt lite tårögd när hon steg in på dagis i eftermiddags för att hämta upp oss då hon såg att den här fina teckningen hängde på min plats och väntade på just henne. En katt minsann, med ögon, mun, tassar och allt. Finaste katten mamma någonsin sett hävdade hon och jag var mäkta (!) stolt över att se henne så nöjd med den.

Lite onödigt att de skrev katt på teckningen kan jag ju själv tycka för det ser väl ALLA att det är?!


I samband med katt-löftet imorse så kan jag möjligen i ett svagt ögonblick ha lovat att rita en hund till pappa också. Han ställde sig ju lite frågande till att mamma fick sin katt-teckning men inte han sin hund så imorgon blir det projekt Jycke för hela slanten.
Han blev ju så besviken.

Gympa även för Lilly

Idag tänkte mamma testa att utöka sin komfortabla zon, detta innebar alltså att hon tog med sig även Lilly på gympan idag. Lite halvångest eftersom hon ju insåg att hon bara kan ha full kontroll på högst ett barn (i bästa fall) men hon beslutade sig för att även syrran skulle få testa på det. Vars en banan tryckte vi i oss i omklädningsrummet och humöret var på topp när vi rusade ut i gympasalen. Lilly såg ut att vara i himmelriket och hon rusade runt för fullt och bara skrattade. Och när musiken kom på och vi dansade visade hon alla sina moves.

Sen åkte redskapen fram och mamma insåg snabbt att det inte bara var jag som var förtjust i ringarna. Syrran skulle HELA tiden upp i dem, dessvärre ville ju 25 andra barn det också. Detta innebar så klart att syrran oftast fick vänta en stund och det där med att vänta är verkligen inte Lillys aktivitet. Nej, då lägger man sig helst raklång på marken samtidigt som man ylar för högan sky och bankar med både händer och fötter i golvet. Men det är ju gymnastik det med väl?

Själv körde jag hela hinderbanan själv och medans mamma stod med Lilly och ringarna såg hon hur jag trängde mig förbi andra barn som snällt stod och väntade på sin tur. Så här i efterhand kan jag nog konstatera att mamma fick mest gympa av oss alla medans hon sicksackade mellan mig och syrran. Men kul, det hade vi faktiskt.

Nya krafter

Så ja, nu har vi samlat nya krafter. Här hemma har det varit sjukstuga för mamma och pappa så därav pausen härifrån. Nåväl, vi börjar väl från början...

I måndags hade vi maskerad på dagis eftersom huset fyllde år. Jag var Snövit och Lilly var Tingeling. Ni kan tro att vi tyckte det var riktigt roligt att vi fick ha på våra fina klänningar även på dagis, WOW liksom.


Så här ser det oftast ut på mornarna när vi blir lämnade på dagis. Två glada tjejer som vilt vinkar mamma hejdå. De andra gångerna har vi helt enkelt inte tid utan springer hand i hand in på dagis utan vare sig hejdå puss eller kram.


De här fina Alla Hjärtans dag-konstverken hade vi gjort till mamma och pappa som så klart smälte när de fick se dem.


Och natten till tisdagen slog vinterkräksjukan till här hemma på mamma och pappa vilket inte alls var någon höjdare tydligen. Inte heller blev det bättre av att dagis inte ville ta emot mig och syrran då gamlingarna var sjuka. Kan man väl i och för sig förstå men när mamma fick beskedet i luren var hon långt ifrån jätte glad. Men farmor och farfar ryckte in som räddare i nöden och vi blev hemkörda dit av mamma. Sen åkte mamma hem och de sov från 09-14 non stop. Stackars pappa har precis börjat känna sig som människa igen, men mamma var pigg och kry redan på onsdagen.

I fredags fyllde morfar 65 år, så i lördags stuvade vi töser in oss i bilen redan 08:15 men paket och frullebullar för att överraska morfar. Han var precis på väg ut genom dörren när vi kom, så vi fick käka frulle med mormor istället vilket gick precis lika bra det. Jag och syrran börjar känna oss riktigt som hemma hos dem och det är mycket bus från början till slut. Här mumsas det på chokladbullar som vi oxå hade med oss. Vilken tur att det var godislördag!


Här tittar vi på utsikten, de bor uppe på 14e våningen så alla bilar är ju pyttesmå. När vi ändå var i Höganäs passade vi på att gratta gammelmormor som även hon fyllt år, 81 minsann. Sen var det två trötta tjejer som somnade i bilen på väg hem innan klockan ens var 12.


I fredags tjatade jag på mamma att jag ville baka, och hon lovade att vi skulle göra det som på lördag. Och mina första ord till mamma på morgonen var så klart: Clara baka idag! Så efter att vi kommit hem från Höganäs var det bara till att baka sockerkaka. Och eftersom solen strålade så fint blev det utflykt med picknick till lekplatsen. Sockerkaka och varm chokladmjölk, inte alls fel! Hela dagen var en riktigt härlig dag där jag, syrran och mamma var på topp hela dagen. Inte många dagar det är så, så vi njöt nog alla lite extra av allt kul.

Den här gungan gillar både jag och syrran, sån skulle man ju haft i sitt rum och sova i!

Söndag däremot var ingen höjdare. HUHA vad jag och syrran låg i luven på varandra. Mamma och pappa kunde inte titta bort i 3 sekunder förren en av oss gav den andre stryk på ett eller annat sätt och tårarna flödade från 07-12. Jag blev tvångsbeordrad till att sova middag (har jag inte gjort på ett halvår!) mellan mamma och pappa eftersom jag var så kopiöst gnällig och det dröjde inte länge förren vi alla fyra snarkade. Tyvärr då så är ju syrran powernappare och vaknade långt innan någon av oss andra var redo att gå upp. Nåväl, hon och mamma steg upp och gjorde pannkakor som var färdiga lagom tills jag blev väckt. Efter två pannkakor med chokladsås var även jag människa igen, och bilen gick till Ängelholms Hembygdsgård där Lilly kikade på alla djuren med stort intresse medans jag lekte på lekplatsen (efter att ha deklarerat för pappa: Jag INTE titta på höna!!)

Det räcker nu!

Det finns en stor grupp människor som anser att vi förstört Claras liv genom att operera henne med CI. Vi vet att ni finns, vi respekterar era åsikter men vi delar dem inte.
Vi har med tiden blivit smärtsamt medvetna om att ni aldrig kommer att respektera våra val vi gjort. Kommentarer kommer av denna anledning inte längre att besvaras, jag har ingen önskan längre om att försöka få er att förstå.

Den här bloggen är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett diskussionsforum för huruvida CI är rätt eller fel. Det handlar om VÅR vardag, små guldkorn som jag vill dela med mig av till dem som bryr sig om oss.

När man går till den gräns då man inte längre drar sig för att namnge personer som inte ens har med min blogg att göra, kommer med påståenden om hur de psykiskt mår och andra kränkningar, då anser jag att det får räcka.

Jag har kontaktat personer som blivit namngivna av anonyma kommentatorer och polisanmälningar kommer att göras.

Behandla andra så som du vill bli behandlad själv, är en uppmaning som jag vill förmedla.

Nedan är länkarna till de inlägg där kommentarer lagts in för er som inte förstår vad jag pratar om.
Blåsigt värre
Julgransplundring
Gymnastik
Idag fyller jag år

Kalas för polarna

Så var det kalas-dags igen och idag var det för mina närmaste polare. Sixten, Majken Agnes, Kajsa, Filippa, Maja & Albin. Och med det följde så klart både mammor och några pappor med. Efter presentöppningen satte vi oss till bords och det bjöds på korv med bröd.



Efter detta blev det glass i stora lass och allt från strössel till såser och godis att slänga på. Jag satt läääänge och käkade efterrätten.


Ett STORT tack till alla mina gäster som kom med kalas-fina presenter och gjorde min dag riktigt lyckad!

Efter det att gästerna lämnat tog jag och Lilly en liten paus framför TVn för att samla nya krafter, som vi snabbt brände i en ny lek. Ballong-wrestling. Hur ball som helst.


Tidigare i veckan var vi på AVT, men den här gången fick Lilly faktiskt stanna på dagis. Mamma tycker att hon mest får spendera tiden med att ha koll på Lilly och tycker inte hon hänger med lika bra på träningen så nu testar vi utan syrran.

En sak som vi tränar mycket på nu är att jag ska använda rösten med styrka. Mamma och pappa vet ju att jag hemma kan hålla låda så att grannarna hör det, men det ska bli lika konsekvent borta och på dagis. Här ropar vi på grodan att den ska hoppa 'UPP!'.

Gymnastik

De senaste veckorna har jag gått på gymnastik på måndagarna. Pappa har gått med mig de första två gångerna men idag var det äntligen mammas tur, hon har ju varit SÅ nyfiken. Massor med kompisar var där idag och vi fick springa av oss ordentligt.
I vanlig ordning var ringarna absolut roligast, men även hoppa plint och åka rutschkana var riktiga hördare.
När det var dags att ligga ner och slappna av sa jag till mamma 'jag åka hem nu'. Och ja, det var väl inte mycket att orda om då?

Idag fyller jag år!!!

Ja det kan ni tro att jag gör, och jag var ivrig att starta dagen. 05:45 sprang jag in till pappa och ropade 'Vaaaakna pappa! Titta på TV' vilket var helt otippat. Vanligtvis vet jag inte ens vart min stortå är vid den tiden.

Efter lite skönsång (?) av mamma och pappa fick jag ett lass med paket, vilken tur för mig att mammas jobb ligger granne med Toys R´Us, jag och syrran är stora vinnare på det tror jag minsann.

Sen var det förberedelser för hela slanten som gällde och kl 14:30 började alla gäster drälla in. Farmor, farfar och faster Yvve kom först. Sen kom Kajsa, Elias, Johan och Åsa, mormor, morfar, gammelmormor och gammelmorfar och tillsist mammas kusin Linda. Oj så många paket det blev och massor med fint fick jag!!

Kakor, tårta OCH glass... Aj like!


Syrran var i sitt esse idag.


Jag, Kajsa och syrran blir gungade i ett överkast. Detta är helt klart vår favoritsyssla när farmor och farfar är här på besök. Men mamma och pappa vägrar göra det, de är SÅ tradiga!


Lagom tills dess att sista gästen stod i hallen kom Josefine, Jojje och Jeanette på besök. Jag fick världens ballaste hus av dem som jag och syrran snabbt intog. Tänk att vi hade energi kvar att bränna.



Jag vill tacka ALLA som uppvaktat mig idag med besök eller sms till mamma. Kramar till er allihopa!

Hos frisören

Idag var det äntligen dags för mig att klippas. Jag stormade in hos frisören på Väla och deklarerade högt att jag inte skulle sitta i bilen utan i en stor stol alldeles själv. Och kan ni tänka er att jag satt där i säkert 20-25 minuter alldeles stilla, killen var perfektionist får man väl säga. Sen åkte sprejburkarna fram och han frågade om jag ville ha nån färg i håret. Klart jag ville! Vi kom överens om att han skulle spreja ett rosa hjärta i mitt hår fast när det var klart ville jag ha blå färg också. Och när den blåa färgen sprejats ville jag ha den röda. Grabben kunde ju inte motstå min charm så rött blev det oxå.



Imorgon är det STOR dag, för då fyller jag 3 år. Här visar jag för mamma hur mycket jag fyller.