Stor dag imorgon!

Idag var mamma på jobb för första gången sedan 18/12 så farmor och farfar kom hit och hjälpte pappa lite. Så fort mamma kom hem visade jag upp mitt nya fina förkläde som jag fått av dem och beordrade genast: Baka! Och när man står så söt i sitt nya förkläde med en sån begäran, ja då är man tydligen alldeles för toksöt för att sägas nej till (det där ska jag komma ihåg!).

Äggen knäckte jag själv och jag hjälpte till att räkna decilitrarna på socker och mjöl. När det var dags att smöra formen tragglade vi ordet ssssssmöra eftersom jag säger 'möra', men idag briljerade jag och s'et satt som en smäck. Mamma tycker det är perfekt att AVTa under bakning, och jag låter hennes hållas för jag får ju kakor i slutändan. Ingen förlorare här inte!

Nu är jag ju så stor så att jag själv kan hålla elvispen.

Men hur toksöt är jag inte i mitt lilla förkläde då?? Riktigt stolt över kakan som ska in i ugnen.


Det tog låååång tid att äta upp all kvällsmat mamma lagt upp, men jag visste att kakan stod på spel, så tillsist slank allt ner. Och så smarrig kakan var!! Jag tog 2 bitar. Här är receptet på sockerkakan utan smör (med creme fraiche istället).


Och kan ni tänka er, att imorgon börjar Lilly dagis. Pappa ska skola in, och han har redan konstaterat att han nog kommer att få gå i terapi efteråt. Både han och mamma ser framför sig hur han och Lilly ska lämna efter någon timme. Lilly lär inte vilja lämna, och jag lär inte vilja vara kvar... Han tror att mamma är nöjd med att det inte är hon som ska skola in. Han har väl inte glömt att hon satt och stortjöt på min inskolning? En inskolning till fixar inte hennes psyke!

Att fånga en ål med en tops är lättare än att ta ett bra foto på syrran nu för tiden. Ungen är ju toksnabb och allt annat än intresserad av att sitta still och le mot kameran.