Precis när jag var nyfödd blev gammel-farfar sjuk och fick bo på ett hem istället för hemma hos farmor. Det var en tung tid för dem båda så jag och mamma försökte hälsa på så ofta vi kunde för att göra dem lite glade och det kan ni tro att jag lyckades med.
Jag kurade gärna in mig hos honom och sussade en stund, tror att han tyckte det var lika mysigt som mig.
Syrran lyckades ju tajma in att komma ut till världen just på farfars födelsedag och han konstaterade att det var den finaste födelsedagspresenten han någonsin fått.
Här kikar de på varandra för allra första gången, två stycken 21e september-barn.
Mamma är övertygad om att farmor och farfar skålar i champagne just nu uppe i himlen, och att farmor som ju väntat på gammel-farfar i ett par månader lagat en riktigt god välkomstmiddag.
Vila i frid finaste gammel-farfar, du kommer alltid att vara i våra minnen.
4 kommentarer:
Åh! *gråter*
Så vackert..., och jag är helt övertygad om att han fick en riktig brakmiddag!
jätte tråkigt att höra om er gammelfarfar. Vilka fina minnen ni har av honom!
Kram Hannes med mamma och pappa
Så fint du skriver Hanna!!! kramar Linda
Så tråkigt! Beklagar sorgen!
Blev tårögd! Extra berörd när man ser lilla Clara ligga och sussa sött bredvid gammelfarfar.
Många kramar!
Skicka en kommentar