Det började med en tuff natt, nu har de gett sig rackarens på att jag ska vänjas av vällingen nattetid vilket så klart ledde till en stökig natt för mamma. När jag äntligen somnade vaknade Lilly och vise versa.
När vi sen steg upp, trötta och slitna, upptäckte mamma att kaffemaskinen strulade och hon såg väldigt mörk ut i ansiktet. Vi upptäckte rätt snabbt att om inte mamma får sitt koffein blir hon inte ballast i Rydebäck.
Lilly var extra känslig för ljud idag, något som jag inte tog hänsyn till det minsta... förrän Lilly började tjuta. Ja, då började jag med tjuta. Och så där höll vi på hela dagen, jag och Lilly. Fanns en stund då jag trodde även mamma skulle falla in i vårt tjutande. Men hon skickade istället ett sms till pappa med några väl valda hotelser så han sladdade in på gatan i en väldans fart, tidigare än vanligt. Mamma såg väldigt glad ut när hon fick syn på honom.
Räddningen för mamma var tydligen när vi var ute, för då sov Lilly och jag var mest nöjd. Så vi var ute en lång runda på både förmiddagen och eftermiddagen.
Så med facit i hand hade jag väl kunnat ge mamma en break idag... aja, jag säger förlåt här så blir det nog bra.
2 kommentarer:
hahahaha låter som min dag ju!
Usch... ja overkligt som det blir ibland! KRAM
Skicka en kommentar