Något bättre... kanske

Ville bara visa lite livstecken härifrån, även om de är svaga.
Jag och syrran gör inget annat än masar oss ut ur sängarna, lägger oss framför tv'n för att sedan lyftas upp till sängarna igen. Mamma tvingar i oss vätska och ibland går det bra och ibland tokvägrar vi, och det blir långa diskusssion. Gud så envis och gnatig hon kan vara *suck*. Små portioner av ris, makaroner, yoghurt och ett och annat smörgåsrån har gått ner men annars vill vi inget äta heller.

Farmor och farfar kom hit en runda idag och piggade upp oss eftersom pappa är ute och reser och mamma var tvungen att åka in på jobb ett par timmar. Kul att se dem även om både jag och syrran somnade ifrån dem.

Syrran ska på sin 1½ års koll på måndag, och mamma fasar för hur lite hon kommer att väga efter först sin 4-dagars feber-topp och nu vinterkräksjukan.

Men i de mörkaste stunderna så finns små ljusglimtar. Lilly har börjat visa att hon kan färgerna. Igår frågade mamma vad det var för färg på hennes haklapp och då tecknade syrran blå. Hon har också börjat sjunga Vi gratulerar men gör oftast sin egen version och blandar då även in Blinka lilla stjärna och Lilla snigel och hon tecknar för fullt med till sången.

Själv har jag börjat kräva att få göra telefonsamtal och idag gick det till farmor och farfar. Det här med att prata i telefon är riktigt kul och det tyckte minsann mottagarna av samtalet också.