Kan det verkligen gå?

Ja, det undrar mamma just i skrivande stund...
Hon har nämligen för allra första gången nattat Lilly utan den obligatoriska vällingflarran.

Kanske blir det så att syrran sover bättre på natten om det inte ligger en vällingflarra och skramlar i magen... eller inte.
Och kanske äter hon bättre på dagis om hon inte alls äter nån välling mer (får ju en halv flarra på morgonen vid 06 men nu blir det frukost i stället)... eller inte.

Hur som helst frågade syrran mamma om flarran när de kom upp på ovanvåningen inför sagostunden men mamma låtsades som om hon inte hörde och sen blev det inte fler frågor om den. Och syrran snurrade in sig i täcket om somnade på studs så hon verkade inte sakna den vid nattningsproceduren i alla fall.

Själv tryckte jag ju i min välling på nätterna fram tills jag var två år, och kvälls-vällingen drogs ju bort först i oktober förra året så jag vet själv inte vad jag egentligen ska tycka om det hela.
Kanske ska jag helt enkelt tycka lite synd om Lilly... eller inte. Hon har ju trots allt dragit mig i håret rätt många gånger idag.