torsdag 10 juni 2010

Så drar vi ett streck över denna dagen

Nä, som min kusin Elias sa en gång: En annan dag blir nog bättre!
Med det sagt vill både jag och Lilly ta på oss ansvaret att dagen kanske inte varit så ball hos oss, och vi vill genuint be mamma om ursäkt!

Jag började redan runt 3-tiden inatt att leva rövare i deras sovrum. Mamma fick lavetter, sparkar och vattenflaskan dängd i huvudet ett par gången. Från 05 låg hon dessutom på ynka 10 cm då jag sakta men säkert försökte trycka ut henne ur sängen. Mamma upptäckte ganska snart att hon blivit så stel i nacken efter nattens bravader att hon inte kunde titta uppåt utan bara frammåt och sidleds. Fast så jädrans mycket händer ju inte i taket så varför klaga??

Lilly vägrade ta sin förmiddagssömn som hon brukar runt 08 och gnällde/skrek/grät sig igenom förmiddagen fram till 11-snåret. Själv totalvägrade jag ALLA försök till att gå ut på lekplats, vägrade äta lunch och vägrade sova middag. Men efter att ha studsat från sängen, till vagnen och tillbaka till sängen igen låg mamma kvar inne hos mig och kliade mig på magen tills vi båda slumrade till. Och inte helt otippat vaknade då Lilly, på sin allra sämsta sida och grät sig igenom ytterliggare en timme.

När det regnade som mest vid 14-tiden fixade mamma inte att vara inne med oss en minut till och påbörjade påklädnaden för att gå till öppna förskolan som enligt hemsidan skulle ha öppet från 13:30-16:30. 1 timme senare (!) var vi färdiga och då hade Lilly ylat i 30 min sträck och vi alla var genomsvettiga. Jag blev mutad med ett russinpaket att sitta i vagnen med Lilly för att snabbt komma till vårt mål, men Lilly försökte sno mina russin hela tiden och vi pucklade på varandra så vagnen gungade och mamma röt.

Man kan väl säga att mamma var... lätt upprörd (?) när hon möttes av lappen på dörren att öppna förskolan var stängd. Fanns ett par nya ord jag lärde mig där faktiskt men de ska vi inte repetera här inne...

Jag och Lilly fick minsann hålla i oss för glatta livet för jisses så snabbt färden gick hem. Så fort vi kommit innanför dörren och jag fått av mig mina gummistövlar fick jag titta på Nicke Nyfiken, mamma gav helt enkelt upp. Lilly somnade på studs i sin säng och mamma kunde sitta ner i ett par minuter innan hon fick ta hand om bombnedslaget till hus som vi bor i.

Så ja, en annan dag blir kanske bättre...

2 kommentarer:

Hannes & Linn sa...

stackars er mamma, ni får inte köra med henne på det viset...
Ni gör rätt i att stryka ett streck över dagen tycker jag!
Kram Hannes

Sixten & Majken sa...

Åh... kram på er, speciellt finaste mamman!