Årets Pucko-pokal utdelad!

Ja, jag vet att vi ännu bara är i februari men jag tänker ändå dela ut årets Pucko-pokal till mamma för mer korkat än så här blir det bara inte!

Jag är nu inne på mitt andra dygn med jätte hög feber. Så imorse ringde mamma till vårdcentralen och fick en tid 10:50 att träffa en läkare. Jag och Lilly var kanske inte de lättaste att klä på när vi skulle iväg och det blev en aning kaos-artat som det tenderar att bli när det är vinter, en massa kläder som ska på, en tid som ska passas och 2 barn som inte är med på noterna.

När vi rullade in på vårdcentralens första dörrar såg mamma skylten 'Vi är rädda om våra golv, lämna barnvagnen här ute'. Mamma slängde en blick på vår full-lastade syskonvagn och utbröt högt: Det kan de fet-glömma! samtidigt som hon demonstrativt i full 90 tryckte in vagnen i väntrummet. Och tänka sig, så fort jag och Lilly insåg var vi var började vi synkroniserat att stor-tjuta. Mamma slängde av oss alla ytterkläder samtidigt som hon anmälde oss (och total-ignorerade sköterskans ilskna blickar mot barnvagnen) och gick sedan direkt bort och satte på barnkanalen på TV. Vi tystnade genast förutom jag som viskade till mamma: Schnuttis?!
Och det var då hon insåg sitt fatala misstag. Hon har tagit sin dotter (som har skräck för alla människor i vita rockar) till en läkare för undersökning och har glömt att ta med det absolut värdefullaste jag har i mitt liv. Mina snuttisar. Det enda som kan skänka någon som helst tröst i jobbiga stunder. Och detta mina vänner är värda årets pucko-pokal BIG TIME!!! Hon försökte lirka med att andra filtar som fanns i vagnen var precis lika bra men även hon fattade ju att det inte ens var lönt.

Efter en rejäl brottningsmatch med mamma kunde läkaren konstatera att det inte var några problem i varken öron eller lungor och vi fick gå till provtagningen för att ta ett blodprov. Innan vi kom in försökte jag övertala mamma att vi skulle gå hem, men hon envisades att vi skulle vara kvar. Och efter sticket (jag vet att vissa av er är känsliga så jag går inte in på detaljerna här) vägrade jag ha plåster och sprang ut ur rummet så fort jag bara kunde. När mamma hann ikapp mig hade jag massor med blod på bägge händerna och ett plåster rök på illa kvickt. Och sällan har mamma hört mig gråta så högt som när jag såg mitt inlindade finger. Hon sprang som en gasell hem med 2 tjutande ungar i vagnen, sladdade in på gården, slängde upp dörren och fick tag i första bästa snuttis vilket lugnade mig lite. Jag tryckte demonstrativt upp plåster-fingret framför näsan på henne och hon fick snabbt plocka av det. Men innan jag visste ordet av det fick jag en alvedon i gumpen, händerna tvättade och tröjan bytt till en tunnare, samtliga tre händelser till hör tio-i-topp-listan på de värsta saker jag vet... Mamma var helt övertygad om att jag skulle sova länge efter denna pers. Jag gav henne 40 min, sen var karusellen igång igen.

Ikväll vägrade jag pizza, åt bara halva piggelinen och vägrade vällingen. Nä, jag mår verkligen inte bra! Det är tydligen ett virus jag har så inget mer än febernedsättande gäller. Vi hoppas alla att jag mår bättre imorgon!