Fajitas-time

Idag var mormor och morfar på fika och när mamma stod och gjorde kaffe så deklarerade jag plötsligt högt och tydligt 'kaffe'. Eller ja, högt så att mamma i alla fall hörde det. Så pappa plockade upp mig i famnen, pekade på kaffemaskinen och frågade: Vad är det? Och jag replikerade: Vad är det?
Förstod inte varför de skrattade så gott åt det... det var väl det han ville att jag skulle säga? Mamma säger att en liten papegoja minsann dykt upp här i huset... jag letar och letar men inte tusan hittar jag nått flygfä.

I vanliga fall är ju inte jag mycket för mat, men ikväll åt vi något riktigt smaskigt; fajitas! Mamma gjorde små knyten till mig och som jag tryckte i mig, MUMS så gott det var! Slår faktiskt till och med pizza, och det säger inte lite det. I ett svagt ögonblick släppte mamma blicken på sin egen tallrik där hennes fajitas låg, och nästa gång hon tittade var den borta... eller som jag brukar säga när saker och ting försvinner: 'Ohah'. Jodå, då satt jag med den i näven och såg glad ut.