En katt

Imorse såg jag inte någon riktigt bra anledning för mig att åka till dagis. Men då förklarade mamma för mig att hon ju så himla gärna ville ha en teckning, gärna en katt, och att jag kanske kunde fixa det på dagis? Jo men se visst kunde jag det, och genast var det helt ok att åka hemifrån.

När pappa lämnade oss 15 minuter senare förklarade jag för Bitte att idag skulle jag minsann rita en katt till mamma, det skulle inte glömmas bort. Mamma blev allt lite tårögd när hon steg in på dagis i eftermiddags för att hämta upp oss då hon såg att den här fina teckningen hängde på min plats och väntade på just henne. En katt minsann, med ögon, mun, tassar och allt. Finaste katten mamma någonsin sett hävdade hon och jag var mäkta (!) stolt över att se henne så nöjd med den.

Lite onödigt att de skrev katt på teckningen kan jag ju själv tycka för det ser väl ALLA att det är?!


I samband med katt-löftet imorse så kan jag möjligen i ett svagt ögonblick ha lovat att rita en hund till pappa också. Han ställde sig ju lite frågande till att mamma fick sin katt-teckning men inte han sin hund så imorgon blir det projekt Jycke för hela slanten.
Han blev ju så besviken.