'Hejsan hoppsan faderalera, när julen kommer ska VARENDA UNGE VARA GLAD...'
Nä, DET var inte så himla kul egentligen när allt kom till kritan. Mamma och pappa hörde mig lååååångt innan jag dökt upp: 'PAAAAPPAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA BUHUUUUUUU!!!'.
Svårt att säga om jag var startskottet till kedjereaktionen som hände sen men ja... de andra polarna tyckte inte heller att det här med lucia var nått vidare ball faktiskt och snart stämde vi in i vår gemensamma klagosång som andra kallar Sankta Lucia.
Klen tröst var att jag fick leda lucia-tåget. Börjar fundera på om pappa körde med nån ful mutningsmetod på en av mina stackars fröknar för att fixa det. Pappan till tomten som samma fröken jagade livet ur med vagnen hade inte gjort lika bra mutningsjobb (titta lite närmare på första filmen), det vågar jag påstå!
Aja, efter ett par sånger var vi väl för utmattade för att protestera mer och då kunde man väl i alla fall höra några fröknar sjunga. Lucia firande utomhus i -5 vill vi inte gärna göra om igen.
Syrran var brutalt missnöjd med hela arrangemanget och så fort vi sjungt färdigt flydde mamma fältet med syrran. Gjorde inte ett smack eftersom farmor och farfar också var med :-)
Lite rödgråten...
Inte alls fel att krypa upp hos mamma efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar