Det är full rulle här hemma, mamma har fått ett nytt jobb som frekvent tar henne till Holland, Aten, Cypern, Singapore och tillbaks till Sverige igen då hon nu har tekniker i dessa länder. Så vi skyller fullt och friskt på henne att det är öde här inne.
Pappa har varit en runda i US på 10 dagar och då fick vi tjejer rå om varandra. Gick fin-fint tills mamma åkte på nån sorts influensa med skallebank och halsont. Super-farmor ryckte in tog hand om oss när mamma var trött. Tack!!
Med mig och syrran är det bra! Vi busar för fullt på dagis, även om vi allra helst hade fått vara hemma och gå omkring och päsa i mysbrallor om ni frågar oss på mornarna. På eftermiddagarna vill vi inte lämna dagis. Dubbel fajt för gamlingarna alltså :-)
Så här såg syrran ut när hon stegade ut ur huset förste advent. Man vet ju aldrig när man ska vara med på bullbak så det är lika bra att brödkaveln får hänga med ut. Lokalt stark sol också tydligen...
Stjärtlappar var ju bara ett måste och eftersom vi bägge valde rosa så var det ju lika bra att vi fick skriva våra namn på dem för att undvika framtida bråk.
Nu för tiden klarar jag dessutom att ta på mig mitt CI helt själv, och jag strålar som en sol varje gång :-D Jag får massor med beröm!!
På farsdag tog jag, mamma och syrran bussen till Maxi. Här skulle handlas ingredienser till en farsdag tårta. Jag och syrran gjorde den nästan helt själva. När vi var färdiga brast jag ut: Den blev inte fin mamma! Pappa tyckte det var den finaste tårta han någonsin sett. Vem mutade honom, undrar jag?
Nu hoppas jag inte att det tar lika lång tid innan ni hör ifrån oss nästa gång :-)
3 kommentarer:
Kul att det äntligen dök upp lite nyheter här! Vi har dock full förståelse för att det inte hunnits med:)
Vilken fin tårta och vad duktig du är Clara med dina CI!
Kram Hannes & Linn
Hej!
Jag hittade den här bloggen av en slump och har läst flera inlägg. Främst de inläggen med kommentarer av CI-motståndarna.
Jag heter Moa och är ett av de första barnen som fick CI i Sverige. Jag är nu 20 år och när jag var barn stod mina föräldrar inför ett stort dilemma - skulle jag få CI eller inte? (Kom ihåg att CI-motståndaren var mycket större då än nu, och så fanns det nästan inga CI-opererade barn) Men de valde att ge mig ett och låta mig bestämma själv. Tog jag av CI:et skulle de respektera detta.
Jag har gått i en dövskola och ett dövgymnasium i hela mitt liv, men eftersom jag har en hörande familj har jag blivit tvåspråkig. Just nu lever jag helt och hållet i en hörande värld då jag läser på universitet.
Enligt mig är det viktigt att man som CI-bärare eller hörselskadad ska kunna teckenspråk.
Jag vet att det kan låta avskräckande för de flesta föräldrar att man ska lära sig och sitt barn ett helt nytt språk och riskera att ens barn kanske blir sämre på ett annat språk (dvs. svenskan), men så är inte fallet.
Tvåspråkighet gynnar barnet (det finns vetenskapliga bevis som tyder på det) och det gör att man lär sig nya språk snabbare. På grund av att jag kunde teckenspråk växte mitt svenska ordförråd snabbt och som barn kunde jag mycket fler (svenska) ord än genomsnittet.
Detta var för att t.ex. mina föräldrar kunnat förklara vad dessa ord betytt på ett annat språk(teckenspråk).
Enligt mig tycker jag att CI är världens bästa uppfinning och tro mig, jag har många gånger stött på motstånd. Ett exempel:
http://metrobloggen.se/askungen/dovplantorna/
Men fotfarande är teckenspråket viktigt.
Jag tycker inte om snacket om att CI utrotar dövvärlden, det jag tycker är viktigt är att man bör som CI-bärare kunna teckenspråk. Det händer vid flera tillfällen att ens CI inte fungerar, då underlättar det att man kan teckenspråk (och att familjen också kan det!). Man kanske inte tycker att detta är en hållbar argument då dessa tillfällen kanske bara varar i ett kort tag. Men det gör så att barnet inte får några valmöjligheter.
Vad är det som skadar barnet att kunna ett extra språk utan att det påverkar barnets andra språk? Jag ser det som en ofrivillig begräsning för barnet som inte kunnat bestämma självt i sina unga år.
Eftersom CI inte gör att ett barn hör lika bra som en hörande måste man kompensera detta på andra sätt.
Men bland annat för att man ska kunna bli bra på ett (eller flera andra) språk är det bra att ha teckenspråk som grund.
I min klass var det tre som hade CI och vi alla var tvåspråkiga och vi alla klarade väldigt bra av skolan. Jag känner några andra vars föräldrar valt att låta sina barn med CI gå i en hörande skola och nu har de väldigt svårt att uttrycka sig, både på teckenspråk och på svenska då de språken blivit en s.k. "halvspråk". Men dessa problem brukar inte dyka upp förrän i tonåren.
Jag tycker fortfarande illa om dem som säger att man inte accepterar sitt barn som det är och därför ger det CI. Jag tycker att detta är en absurd resonemang då jag ser det som en fantastisk möjlighet. Att man som förälder ger sina barn fler möjligheter i livet.
Men då gäller det att ge barnet ännu fler möjligheter med ytterligare ett språk, det vill säga teckenspråket.
Ni får gärna kontakta mig om ni är nyfikna eller funderar över någonting!
Hälsningar från
Moa
Hej Moa
Även jag fann denna blogg av en slump. Intressant att läsa det du skriver.
HCX
Skicka en kommentar